Är det något som det senaste årets händelser, både internationellt och i Sverige, har visat så är det att företag, framför allt de större, måste ha planer för riskhantering och krishantering.
Den finanskris som fortfarande skakar flera länder i Europa, framför allt Grekland, Irland och Portugal, hade kunnat undvikas eller åtminstone mildras kraftigt om de amerikanska storbankerna, med Lehman Brothers i spetsen hade varit bättre på riskhantering, och tidigare hade insett riskerna med den utlåningsstrategi de tillämpade. Detsamma gäller isländska bankerna Kaupthing och Glitnir, som till slut gick omkull och där nederländska och brittiska sparare delvis fick betala notan.
Sverige har däremot klarat sig väl under den här finanskrisen, kanske för att svenska banker och finansinstitut lärt sig av krisen vid 90-talets början, och av kriser i de baltiska staterna, där många av dem är verksamma. Däremot har många svenska företag drabbats av kriser av andra slag.
Varje större företag som är verksamt i Sverige bör ställa sig frågan ”Vad gör vi om Janne Josefsson knackar på?” några gånger om året. IKEA tycks ha klarat sig från att fördömas av allmänheten efter att ha behandlats i ett avsnitt av Uppdrag Granskning, men det småländska, internationella möbelföretaget har en speciell plats i många svenskars hjärtan, kanske för att Ingvar Kamprad har inrett så många svenska hem.
För andra gäller det att fundera på hur man ska arbeta med kritiska granskningar. Generellt gäller att det är bättre att erkänna fel än att blåneka till att något enda fel har begåtts, för ingen gillar en lögnare.